Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oemotståndlig Circe trädde Magdalena Rudensköld
fram, och lockade med trolska löjen och sprittande
skalkaktighet Armfelt till sig. Hedvig hade till att
börja med förlamats av detta våldsamma slag både mot
respekt och känsla. Hon skulle helst ha velat sjunka
i jorden för att ingen skulle se henne skymfad.
Men hennes kloka mor, sondotter till general Stenbock
(getabocken), påminde henne om att hon var av
krigaresläkt både på fädernet och mödernet. »De
la Gardieer och Stenbockar ha aldrig flytt, och
ingenting grämde dina förfäder så som feghet. Mod,
Hedvig, är kvinnans lösen så väl som mannens.»
Mors starka, nästan stränga ord åtföljdes av den
mildaste, ömmaste smekning. Hedvig hade kysst de
kära händerna och med högburet huvud gått prövningen
till mötes. Den sorgen, den striden, de dagarnas
och nätternas ångest lågo nu långt tillbaka. Gustav
Mauritz hade återvänt till henne – för en tid. Nästa
gång hans lidelsefulla natur bröt äktenskapslöftet,
var hon mera härdad, och han sökte henne snart
ångerfull, älskvärd, nästan med ett barns »jag skall
aldrig göra så mer», och lika litet, som man kunde tro
ett tanklöst barn, kunde man lita på en tanklös man.
Vad älskade hon då hos honom? Överlägset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
