Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle nog känt sig blyg och bortkommen, då alla
måste tala ryska, men det var ledsamt att inte
kunna skriva till chèr père så som hon föresatt
sig, brev som sprakande, lysande raketer, brev
fulla av upplevelser, av musik och bjällerklang
och danssteg. Här satt hon dag ut och dag in eller
sprang litet i de många trapporna: hon åkte också
ibland skridsko med den beskedlige Peyron, vilken
följt dem från Kaluga. Föräldrarna kallade honom sin
bäste vän, och att rysligt bra människor var tråkiga,
rådde de väl inte för. Peyron var tråkig. Han talade
med henne som om hon varit en värdig matrona – kunde
aldrig leka och skämta som far – utan beskrev
med tiodubbelt så många ord, som behövdes, hur han
fick gå och söka inflytelserika personer, vilka
skulle bistå hennes pappa. Han beskrev de prunkande
palatsen till dess Augusta kunde dem utantill. Och
han sade alltid: »den allsmäktige Araktjejev, den
pösande furst Kotsjubej, nippertippan Nelidov.»
Tänka sig för resten – denna Nelidov hade en gång,
då de spelat macao i Vinterpalatset, om juveler,
som det brukades, och hon tappat hela tiden under det
att kejsaren bara vann, blivit så ursinnig, att hon
slängt sin lilla sidensko nästan ända upp i ansiktet
på honom. Kejsaren fyllde den strax med champagne,
vilken han drack upp i ett drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
