Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det om skon hade inte Peyron berättat. Sådana
historier kunde Nadja, deras petersburgska piga massor
av. Chèr père skulle skratta gott åt dem, när han fick
dem till livs, men månne de förmådde locka fram mamans
bedårande leende? Det syntes så sällan numera. Augusta
kunde bli så förfärligt ängslig att det för alltid
försvunnit, när hon i flera dagar fåfängt tittat efter
det. »Solskenet» kallade hon det, »vackra solskenet»,
skulle det inte lysa och värma någonsin mera?
Hennes tankar återvände till den beskedlige Peyrons
berättelser som till sagor, vilka måste diktas om
för att bli njutbara. Den där slädfärden han företog
för att träffa en prinsessa, som skulle tala för far
hos kejsaren, den kunde ha gjorts så spännande, att
det risslat kallt mellan skuldrorna, om pappa haft
ordet. Vargarna tjöt ju så gott som i öronen på dem,
och de hade många verst kvar till någon by. Då var
det hundarna, som drev vargarna på villospår ner mot
en vak. Och de hörde i slädarna, hur det plumsade
av tumlande kroppar, hundar och vargar om varandra,
hemska skrik från djur i dödsångest, och så blev det
tyst. De hade piskat hästarna blodiga för att jaga dem
framåt och kommit undan faran. Men hundarna såg de
aldrig mer. Augusta hade gråtit överljutt, när hon hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
