Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon reste sig beslutsamt. Mamma hade lagt handen
över ögonen och gav ej akt på henne. På tå trippade
flickan fram till hörnhyllan, famlade försiktigt bland
bilderna och fann sitt helgon. Med sankt Paul tryckt
intill sig, bad hon brinnande för sina kära. Hon var
icke religiöst uppfostrad, och de böner hon läst för
att det skulle så vara, sade henne inte hälften så
mycket som de ord hon själv satte samman till på en
gång barnslig och brådmogen åkallan. Till sist kysste
hon bilden och ställde den tillbaka.
I detsamma ljöd moderns röst:
»Ring på Nadja, barn. Hon skall tända ljus och ta in
mera ved. Här är kallt!»
Nadja kom, servilt ödmjuk inför den högättade
matmodern, men med hundtrogen tillgigenhet i varje
liten omsorg. Sedan hon tänt, sköt hon luckorna för
fönstren och tog in ett stort fång ved. Förstulet
log hon och nickade åt sin lilla dyrkade fröken.
Kölden högg sina vassa bett i väggarna. Från den
närbelägna flodarmen dånade det i isen som om
kanonskott avlossades, ett säkert tecken på, att
isen skulle ligga länge än. Men skenet från vaxljusen
föll blitt och vänligt som bleka solstrimmor ut över
rummet.
Hedvig Armfelt gick några slag fram och åter, stannade
så och kysste dottern på pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
