Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fy skäm ut dig, Nadja, tror du inte på helgonen?»
»Jo, hjärtanes barn, visst tror jag», utbrast
tjänarinnan häpen.
»Den, som tror, måste vara glad, det har sankt Paul
sagt mig. Han märkte, att nu orkade jag inte tänka
ledset längre, och så gav han mig tron på en stor,
stor fröjd.»
»Är det möjligt? Välsignat vare helgonens namn.»
Augusta stod framme vid bordet och lekte med dukens
guldfransar. Hon kom ihåg, att hon en gång för flera
vårar sedan sett ett träd, som slog ut på en enda
natt. Var det varit, och vad trädet hette, hade hon
glömt, men hon såg det så tydligt för sig. Och hon
fick lust att skratta högt och hjärtligt, som om det
trädet varit hon.
»Du är mig just en lurifax, sankt Paul», ropade hon
muntert och kamratligt, men på svenska för att inte
Nadja skulle förstå och kalla henne hädisk. Lilla
Augusta var så fången i sin ljusa stämning, att
hon otåligt väntade sig något underbart av nästa
minut. Spänt lyssnade hon ut i tystnaden. Vaxljusens
lågor blinkade åt henne: du skall få se! Brasans
glöder formade figurer och tecken, men dem kunde
hon inte tyda, hon visste bara, att
de betydde något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
