Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förebråelserna, som hon i sin förtvivlan riktat mot
hans brev, föreföllo henne plötsligt orättvisa. Hennes
kärlek visade bort dem som lågsinnade bakdantare. Och
hon bredde ut armarna till ett famntag. I morgon
skulle hon skriva till honom de starka, livgivande
ord han så väl behövde, och hon visste, att hennes
eget inre fick ny spänstighet av den förtröstan
hon uttalade. Att visa sig svag vore att svika sitt
trohetslöfte.
– – – – – – – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – –
Nadja hade kommit intassande till Augusta.
Hon tyckte, att hennes söta änglabarn såg så blekt
ut, att hon var tvungen höra, hur det var fatt. Den
lilla flickan mötte emellertid de bläcka, bekymrade
ögonen i den slappa, gula slavfysionomien med den
mest strålande min.
Det tunga hade blivit henne för tungt, och hon hade
känt, att hon måste befria sig ifrån det. Barnasinnet
reagerade hastigt och omedelbart. Hon hade nyss under
den korta stund, då hon var ensam förnummit sankt
Pauls levande kraft på nytt, och inspirerad av sin
egen fantasis drömlycka log hon mot Nadja.
»Jag är så glad», sade hon.
»Glad!» Nadja ruskade på huvudet, »ock, ock, ock.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
