Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en brännande tår. Först när posten bortfört hans
skrivelser, ångrade han sig, men då var det för sent,
och när han ej orkade förebrå sig själv längre, sjönk
han ihop med trasiga, blödande tankar som stora sår i
huvud och hjärta. Han vred stönande sin tunga kropp,
så att det knakade i den bristfälliga soffan, tryckte
de darrande fingrarna mot tinningarna och mumlade:
»Är detta tillstånd uthärdligt? Är det värt att förlängas?»
Han, som för ett decennium sedan varit oumbärlig för
en självhärskare så väl som för många hans undersåtar,
ägde nu icke ens den trösten att kunna i minnet
framkalla denna tid av makt och glans.
Han ruvade mörkt och sjukt över sina olyckor och
längtade knappast längre efter upprättelse. Allt
föreföll honom avlägset utom plågan av att leva ett
uttorkat liv.
Mitt i rötmånaden, då marken tycktes andas ut
giftiga ångor och icke en droppe regn vederkvickte
de stackars flämtande människorna och djuren, utbröt
en elakartad feber. Smittan spreds snabbt från hus
till hus och vida omkring i trakten. När lantborna
kommo in till torget med sina produkter, stillsamma,
blida och förnöjsamma, fingo de med sig hem den
förödande sjukdomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
