Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu, tänkte Armfelt, lär väl Karon ta mig i båten,
och skulle han inte gitta frakta salig baronen till de
sälla jaktmarkerna, så må han stjälpa av mig, var det
honom lyster, bara det blir vid någon brygga i Hades.
Och han väntade med en viss tillfredsställelse på
budet om uppbrott. Hans lugn återställdes vid tanken
på, att han snart skulle slippa grubbla sig igenom
dimmgrå dygn, och hågkomsterna glimtade fram som om
vänliga ljus tänts i avlägsna fönster. När han låg
vaken under heta nätter, andlöst fångna i kvalmet,
kunde han fantisera sig tillbaka till gångna tider
och erfara en barnslig tjusning inför gruppen av
fagra kvinnor och vid minnet av muntra upptåg, däri
han varit själen.
Det föreföll honom naturligt, att de stora,
avgörande händelserna i hans liv icke sysselsatte
hans hjärna. Varken hans krigaregärning, hans
politiska ärelystnad eller de stormande lidelser,
som slungat honom nedför branten, avspeglades under
dessa förbidans tysta nätter i hans inre. De hade
spelat ut sin roll, tänkte han med ett domnande,
nästan frivolt leende. Det är bara komparserna, som
alltid fylla på scenen och som dekorera i sluttablån.
En morgongryning, när han vaknade ur en
kort slummer, såg han sig främmande omkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
