Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarade, att Susanna icke skulle leva till
kvällen. Gossen däremot kunde kanske komma sig.
För första gången på åratal glömde Armfelt helt och
hållet sitt eget jag. Han märkte inte ens, att en
postdag gick utan brev från hans hustru, ty hans tid
togs plötsligt i anspråk.
Han måste laga, att den goda Susanna kom i jorden,
och detta vållade oanade svårigheter. Han var ju en
kättare. Den heliga ryska kyrkan kunde ej låta ens
den ringaste av sina tempeltjänare befatta sig med
ett kätterskt hus. Och i vigd jord tilläts det honom
ej att låta gräva en grav.
Det forna, heta blodet sjöd upp inom Armfelt, och han
utslungade en förbannelse mot denna avskydda plats,
där icke ens veneration för döden visades.
Några dagar efter det att han läst likbönen vid
Susannas i hast hoptimrade kista, drabbades han av
en ny förlust. Lille Konstantins blå ögon brusto, och
högt snyftande höll han gossens stelnade kropp i sin
famn. Först när de späda lemmarnas kyla genomisade
honom, lade ban den lille döde tillbaka i bädden,
där det blåbleka ansiktet, tunt och visset sjönk ihop
inom ramen av ljusa lockar.
Aldrig mera skulle de glada lockarna flyga
för vinden, aldrig mera skulle de små starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
