Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pojkhänderna »slå trumma på söta fars bröst», aldrig
mera – aldrig mera ...
Gustav Mauritz måste ånyo låta gräva en grav och beställa
en kista. Än en gång skulle han uttala ritualens ord,
förnumna som klämtslag genom hela hans varelse.
Omgiven av sitt tjänstefolk stod han vid den öppna
graven och lät långsamt de tre skovlarna mull falla;
han hade hört sin stämma som om den varit en annan
yttra: »Av jord är du kommen och till jord skall du
åter varda.»
Var det icke också en annan, som tog upp
psalmen? Slaget hade kommit så våldsamt och träffat
honom så oförberett, att han dövats. Tankarna arbetade
endast mekaniskt och med samma möda som utsläpade
dragare för ett lass tunga stenar.
Som om han varit ett pinat lastdjur dröp svetten
ur alla porer, och han tyckte, att han i vilket
ögonblick som helst skulle störta omkull. Men han
höll sig uppe. Tjänare skottade till myllan över lille
Konstantins kista. En jordklump smällde dovt mot trät,
några förut upprivna blommor följde med på spaden,
det var ett par vallmor, och de flammade till därnere
i mörkret som röda gnistor.
Slutligen blev Armfelt ensam. Det led mot
kvällen, och för första gången på mycket länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
