Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ensamheten skrämde icke Hedvig; den fylldes av hennes inre
jubel, och hon försökte hålla andan, så att icke de hårda
slagen av hennes hjärta skulle överrösta ytterljuden, medan
hon böjde sig framåt lyssnande – lyssnande – lyssnande ..
Äntligen! Hon hörde bjällrornas dallrande,
spröda klang, och fann, att de ringde som
bröllopsklockor. Icke en sekund tvivlade hon på,
att trojkan, vilken dök fram i vägkröken och tycktes
jättestor, var just det fordon hon väntade. Hon tog
ett par steg emot de kallande bröllopsklockorna,
emot de travande hästarna, emot den reslige mannen,
som i detta ögonblick hoppade av släden och vinkade
med båda händerna.
Såsom hon stått och spejat, så hade han suttit med
ansiktet tryckt mot rutan och försökt genomtränga
snögloppet med blicken. Han hade, när trojkan svängde,
sett den ståtliga, mörka gestalten, stadd på språng
emot – ja visst – emot honom, och han bredde ut
armarna för att kunna fånga henne redan innan släden
hunnit stanna. Med ilande hast togo de ut stegen.
»Min Hedvig!»
»Du käre!»
Hon slöts i hans famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
