Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friskt och varmt. Ja, plötsligt stannade hon och
brast ut i ett hjärtligt skratt, ty det förekom henne,
att inom denna korta vägsträcka rymdes hennes senast
genomkämpade år, de många motiga dagar, vilka nu
förlupit, men, som var och en haft ett hinder att
övervinna.
Att hon ej nu kände sig mera beklämd, förundrade
henne nästan, att sorgens moln ej blott rämnat sönder
utan också fördunstat, borde verka ofattligt, men hon
grubblade icke över det, lyfte i stället glädjen som
en skål med blommor och bar den med sig till honom,
som så länge saknat doft och fägring.
Grevinnan De la Gardie bodde strax utanför staden,
och från gårdsplanen ledde en lång almallé ned
till landsvägen. Det var denna Hedvig Armfelt gick
för fjärde gången i dag; skymningen skulle snart
förvandla det vita landskapet till en konturlös grå
massa, och måste hon också nu återvända förgäves,
skulle hon taga lykta med härnäst.
Vid slutet av allén stannade hon och lyssnade
spänt. Vinden pustade snön i ansiktet på henne,
och från de nakna trädgrenarna dryssade flingorna
som lösgjorda fruktblommor.
Drivorna krusade sina vågkammar på det vita snöhavet,
där ljuset från en bondstuga lyste med en avlägsen
fyrbåks sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
