Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och andra mycket längesedan han nämndes »majestät». Nu
är han rätt och slätt överste Gustavsson. Som en krökt
stör är hans hållning, och när han – beständigt ensam,
företar sina timslånga vandringar och då ofta stannar
en stund på den klumpiga bron från 1200-talet, där
kapellet Käppelin joch reser sig, blir han mestadels
förbisedd, men det händer också att någon fotgängare
intresserat viskar till sitt sällskap:
»Den där mannen i blå surtuten, som posterar så
orubbligt, är en avsatt kung. Han har regerat i
Sverige och ställt till så många galenskaper, att han
måste rymma hals över huvud. Drottningen är tyska. Hon
har gift sig morganatiskt med sin sons hovmästare,
påstås det.»
Bättre underrättade uteslöto versionen om konungens
flykt och berättade istället, att hans eget
folk »lejt» ett parti, som skulle ta honom till
fånga. Avsättningen kolorerades saftigt, och än
grellare färger bestodos på Gustav Adolfs äktenskap
och hans erotiska utsvävningar.
Han hade låtit skilja sig från den änglalika Fredrika,
därför att han önskade ingå en ny förbindelse, sades
det, och det tillades – av de sanningsömma med förlägen
tvekan – att f. d. drottningen tröstat sig i greve
Polliers famn. Denne var dock inte prins Gustavs hovmästare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
