Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon ropade med sin snattrande diskant, i det hon
pekade upp på gosseporträttet:
»Överste Gustavsson! Överste Gustavsson! Kan
ni tänka er, att jag har sett honom där alldeles
livslevande. Och han är en prins, en riktig prins. Det
har ni aldrig talat om.»
»Det är något, som inte rör Lisette.»
»Rör mig! Ha, ha, ha, så lustigt inbiten översten
är. Men jag vet något, jag!» Hon lade huvudet på
sned och satte de vita små händerna mot svajande
höfter. »Han, den alltför söte, den gudomlige kallar
sig prinsen av Vasa och vill gruvligen gärna råka
kära pappa.»
Enslingen slog ut med handen som för att hindra en
surrande insekt att irritera honom längre. Men Lisette
lät inte hejda sig:
»Han gav mig en handfull guldmynt, bara för att jag
sa’, att jag – ha, ha, ha, hade tumme med er! Pardon
cher monsieur, var i tjänst hos er! – Å, en så förbålt
gentil och vettig ung kavaljer! Han hade gjort allt,
sa’ han, för att få träffa er, men ni lär undvika
honom. Fy, det är stor synd! Han var så grann! Och
han besvor mig att försöka övertala er. Se så, en
puss på bägge kinder skall ni få av er lilla Lisette,
om ni ...
Där tvangs den yra pratmakerskan att avbryta,
så skrämd blev hon av överstens vilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
