Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rullande ögon i det med ens mörkröda ansiktet, vanligen
elfenbensvitt. Stelt lyfte han ena armen och utan att
mala ett enda ord grep han med iskalla, hårda fingrar
den unga flickan om handleden och förde henne genom
den trånga, mörka farstun ut på gatan.
När porten dånande slagit igen efter henne, sköt han
regeln för. Skälvande som en stormskakad fura stod
han där. Han andades mödosamt och stönande. Hjärtat
tycktes vrida sig i smärta. Pannan var våt av kallsvett.
»Min son! Min son», mumlade han tonlöst. »Min son här.»
När han slutligen återhämtat sig och långsamt gick
tillbaka in, fick hans ansikte igen sitt orörliga
uttryck, och hans hållning blev rak, fientlig. Med
fasta steg mätte han det yttre rummet både på längd
och bredd, så stannade han framför porträttet,
höjde armarna och vände det om med framsidan mot
väggen. Därefter öppnade han till köket och ropade:
»Naijen.»
Den gamle soldaten visade sig ögonblickligen och
gjorde ställningssteg.
»Porträttet skall hänga så, Naijen!»
»Väl, ers maj.. herr överste.»
»Porten skall hållas tillbommad hela dagen.»
»Som befallt, herr överste!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
