Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drag. Naijen kan ej hjälpa, att tårar långsamt rinna
ned för hans väderbitna kinder. Det är som såge
han kungen tömma en smärtsam kalk till botten. Han
hade ärnat yttra något om den gode unge furstens
tillgivenhet för sin höge far, men orden skrumpna
som frostbrända. Här finns ingenting att säga.
Den dagen ligger tystnaden som ett obrutet sigill över
det skröpliga, snötäckta huset, men morgonen därpå,
när Naijen serverar frukost, bestående av ölost och
bröd, spörjer Gustav Adolf hastigt:
»Har prinsen sin guvernör med sig?»
»Ja, herr överste.»
»Det är en coquin, min gubbe, en coquin.»
Iver Naijen förstår, att detta fransyska ord inte är
menat för det bästa, men han har sett greve Pollier
och tycker, att det är en grann karl med ett par
glada, vänliga ögon. När Naijen gått på vakt utanför
överstens port och frusit i sin tunnslitna mundering,
har det hänt ett par gånger, att prinsen och greven
kommit, stoppat en rulle tobak i en av hans fickor, några
silvermynt i en annan och i en tredje en plunta med värmande
fluidum, och så ha de språkat så gement och vänligt, bett
honom försöka övertala sin herre och försäkrat honom, att
de vilja göra allt för överstens trevnad och behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
