Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldatsteg omkring sin arme husbonde. Hans strama,
militäriska hållning har slaknat, och med darrande
stämma meddelar han en dag sin herre, att prinsen
av Vasa enkom rest från Heidelberg hit för att få
träffa sin far och söka förlikning. Han hade hyrt
ett hus mittöver gatan för att strax kunna komma,
om den lyckan att bli kallad skulle vederfaras honom.
»Hör på Naijen», säger Gustav Adolf med majestätisk
värdighet och vänder sitt askgrå ansikte med
den hängande underläppen mot trotjänaren, »hör
och minns! Aldrig tar jag emot prinsen. Han har
tredskats. Han har visat uppenbar olydnad mot
min faderliga myndighet. Han har låtit sin mamma,
exdrottning Fredrika regera sig. Intet vill jag ha
med honom att beställa, förr än han kristligen och
ödmjukligen gör det rätt är.»
Han tystnar tvärt, men fortsätter i tankarna,
envist och oböjligt: »Han skall avsäga sig Sveriges
krona. Mitt folk har fördrivit mig. Det är inte längre
värdigt att styras av min son.»
Naijen har sällan hört sin käre herre tala så mycket
om något, som rör det förflutna. Han tycker så synd om
kungen. För Naijen förblir Gustav Adolf majestätet.
»Vatten», befaller översten plötsligt häftigt.
Och när han får det, tömmer han glaset i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
