Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldaten låta hugga huvudet av sig än inlåta sig på
något sådant.
Genom den oskottade snön vadar han fram till
gatmynningen. Och strax är prins Gustav där.
»God jul», nickar han.
»Glædelig jul», svarar Naijen.
»Hur har min far det.»
»Som vanligt, ers kunglig höghet.»
»Ja, men det är ju julafton. Bryr han sig inte om det?»
»Jo, han har allaredan bett julbönen för vänner och fiender.»
»Då måtte väl hans hjärta vara försonligt stämt, gamle
Iver! Tror du inte, att han tar emot mig? Jag vill
så gärna kyssa hans hand och önska honom god jul.»
Naijen skakar bekymrad sitt stora huvud med den
gammalmodiga, pudrade stångpiskan.
»Det går nog inte för sig, unge herre. Det sker inga
tockna underverk hos oss. Översten har senast i dag
upprepat sin befallning, att ingen får släppas in.»
Prinsens blå ögon flamma till av harm och vrede,
och han mumlar vanvördigt:
»Ärketjurskalle!»
Men den uppbrusande häftigheten ebbar strax bort. Han
gripes av bittert missmod och säger sakta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
