Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läckerheter, vilka förekomma dagligen vid prinsen av Vasas bord.
Så blir det till sist julafton.
Nu är den blida snömor färdig med allt sitt bäddande
och har lagt sitt vita täcke helgslätt över den
åldriga stadens krokiga gator, branta hustak, vinkliga
torg och bågspända broar.
Klockorna ringa med sina gladaste röster från kyrkor
och kapell; de flesta ha ringt in Kristusfesten i
sekler, men de bli unga på nytt i klangen och rytmen
var gång julen gör sitt intåg. Och människorna lyssna,
visserligen ännu upptagna av mångahanda bestyr,
men dock medvetna om, att de snart skola slutas i
julfredens famn.
Medan alla andra portar gästvänligt öppnas dubbelt så
ofta som eljest, förblir överste Gustavssons sluten,
och det förefaller icke som om de helga klockljuden
från templens torn och tinnar skulle kunna tränga in
i det tillbommade huset.
Tidigt på förmiddagen öppnar gamle Naijen försiktigt
en liten port, vilken endast han har nyckel till,
ett slags köksväg, som vetter åt den smala gränden,
vilken sluttar starkt ned mot floden.
Både prinsen av Vasa och Lisette ha försökt tubba
Naijen att släppa in dem i hemlighet genom
bakporten, men förr skulle den grånande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
