Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tårarna hota att bryta fram, han är dock bara en
yngling, och för att ej den gamle soldaten skall
beklaga honörn med ord, vilka skulle göra honom än
svagare, nickar han hastigt och brådskar därifrån. I
hans förmak står Pollier.
»Vi reser flux, Pollier», flämtar prinsen.
»I dag, Ers höghet?»
»Ja, genast. Jag uthärdar inte en minut längre.»
»Så säger jag till om packning, Ers höghet!»
Greve Pollier går fram till prinsen och lägger
faderligt sin arm om hans skuldror:
»Stackars min gosse! Så brast den illusionen.»
Julklapparna tagas ej upp ur kofferten. Prinsen av
Vasa, som går fram och åter i sängkammaren, efter att
ha gjort toalett för resan, stannar dock plötsligt
inför ett omsorgsfullt lackat föremål, vilket lakejen
av någon anledning lagt på en stol bredvid prinsens
bordsilver.
Gustav tar det mjuka paketet, vilket under hans
grepp kurrar levande och nästan som om det hade egen
värme. Det är den vita silkeshalsduken, som hans
kära, lilla mamma virkat åt f. d. kungen. Mjuk och
len, som sammanfogad av friska rosenblad är den. I
varje maska har det virkats en längtande, saknande,
innerlig tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
