Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den julklappen kan han icke återlämna. Hur skulle
han kunna stå ut med att se moderns tårar glittra
i detta nät av minnesgod ömhet? Han tycker sig höra
hennes snyfta, så hjärtskärande bittert, att det är
som om smärtan skulle slita sönder henne.
Han måste kunna säga henne, att halsduken kommit hans
far till hända. Hastigt sliter han upp förseglingen,
ty i sigillet står ett F med krona över. Hans gullemor
hade i sin kärleksfulla iver förbisett, att signetet
skulle förråda vem presenten var ifrån. Kammartjänaren
får hämta papper och lack. Omsorgsfullt sveper
Gustav det skyddande silkespapperet om halsduken,
så ett styvare karduspapper och slutligen lackar han
och jämnar ut de röda fläckarna med tillhjälp av en
ljussax. Pollier får skriva adressen. Han låter också
förmå sig att bära det lilla paketet över gatan och
lägga det på stenavsatsen vid porten.
Ett par timmar senare sjunga klingande bjällror på den
vanligen så tysta gatan, och två präktiga slädar ila
förbi de låga, helgsmyckade husen. I den första släden
sitta prinsen av Vasa och greve Pollier. Prinsen har
en djup rynka mellan ögonbrynen, och han glömmer sätta
på sig pälsmössan, vilken han vördnadsfullt hållit i
handen, när de passerat överste Gustavssons kvarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
