Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det sker prompt, och den biltoge sjunker ned. Hans
hand omsluter alltjämt den julklapp, som icke var från
Lisette. När Naijen ånyo lämnat rummet, vecklar han
upp den vita halsduken, trycker den hårt mot ansiktet
och snyftar dovt som i olidlig värk.
En stund förgår, det är en strid, som den vapenlöse
utkämpar. På sitt sätt blir han segrare, ty han
får mod att slunga halsduken rätt in i brasan, där
flammorna illuminera den, slicka runt dess ådernät
av maskor, sticka eldnålar genom den och slutligen
svärta den och förvandla den till svedda flagor.
Hela tiden stirrar Gustav Adolf in i elden. Hans ögon
äro blanka och vassa, underläppen hänger. Bröstet
häves och sänkes oroligt, och det märks, att han
drages mot det brinnande vita silket, som vore det en
len kvinnokropp, vilken han ville rycka till sig. Han
gör det icke. Han är ståndaktig. Han låter sitt begär
och sina minnen förkolna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
