Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fallen kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tusen gånger har dess kyska mildhet väckt hans rasande
passioner, och den har också – vresigt medger han det
– skänkt honom den högsta salighet. Endast en, som
han känner, nej har känt, använder denna parfym. Han
förnam den först vid ryska kejsarinnans hov, där han
träffat lilla Fredrika, och han hade tänkt: »en späd
viol bland prunkande, bombastiska stockrosor!»
Vilken sällhet, när den violen blev hans, och sedan – hur
skiftade ej lyckan allteftersom denna knappt märkbara doft
kom i hans närhet eller skyggt gömde sig.
Han stampar till, knyter händerna. Minns! – Minns!
Så faller huvudet dinglande ned mot bröstet i sin
vanliga tröstlösa ställning och tunga tårar droppa
på rockens blekta kläde. Han glömmer tid och rum.
Sent omsider smyger Naijen sig in för att elda. Kölden
smäller i knutarna. Frosten har kommit igen. En stor,
värmande julbrasa skall herr översten få och sedan
glödgat vin, nötter, äpplen och konfekt.
Gustav Adolf stryker med handen över ögonen; han
märker, hur dödstrött han är och mumlar:
»Sätt fram en stol till eldstaden, gamle Iver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
