Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl-Sebastian för sig själv. »Vad var det för gullgossar?»
frågade han nonchalant.
»Hans majestät, kung Gustav III:s favoriter», svarade
trotjänaren med orubbligt samma vördnad i rösten,
men ändå på något odefinierbart sätt poängterande
sin gränslösa förvåning över en sådan okunnighet om
svenska historien.
Kusken hade icke på åkturen upplåtit sin mun. Men
alldeles säkert satt också han inne med en ansenlig
fond av Bergsmarksvetande och hovkunskap.
Sedan hur länge hade dessa gentlemen gått upp
i att vara herre tjänare? Hade de rent av från
vaggan utformats till de petrifikat av andryghet
och underdånig pliktkänsla de nu tycktes vara. Han
skulle naturligtvis pensionera dem. Men om det fanns
en hel rad av liknande nummer inom och utomhus,
blev situationen besvärlig.
Han hade inte råd att underhålla dessa murknande
rester och rakt inte lust att se så gamla människor
släpa vidare.
»Är det stor personal på gården», undrade han.
»Det är mamsell Beata, Lisa och Sofi, jag, kusken
och lill-Anders, som sköter trädgården. Jorden är
bortarrenderad. Vi har varit flera. När jag tog vid
efter far min, var vi tio, och på farfars tid hade
herrskapet två lakejer och en resebetjänt. Det var
under Karl Johans regering.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
