Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fideikommisset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I förmaket satt översten, omklädd och med ordensband
i knapphålet. Han bjöd Carl-Sebastian armen, Olsson
slog upp dubbeldörrarna, och de båda herrarna tågade
in i matsalen.
Vinet livade värden så, att han berättade anekdoter
i det oändliga från prins Karls och prins Oscars
ungdom. Den vackre prins Gustav, som dog så tidigt,
nämnde han med bruten röst. Han hade varit adjutant
hos Oscar I under dennes sista år, och hovhistorierna
flödade som rojalistisk honung.
Han höll också ett lyckönskningstal till sin unge frände.
»Jag vet», sade han, »att en dag, när de öden och
händelser, du nu finner så märkvärdiga, brunnit
ner till aska, skall du uppskatta Bergsmark just
emedan det tillhör ett annat sekel än det ytliga och
mångfrestande du själv lever i. Och det händer, att
du en sommarkväll som nu, minns detta vårt kanske
enda sammanträffande, och mina ord: lyckan vänder
sig ofta om i slott som i koja, men ett hems trygga
grundval bär lika trofast både sorg och glädje. Ja,
min unge vän, lyckan har varit dig förunderligt
blid. Mig har hon ofta vänt ryggen. Men jag klagar
inte. Jag är färdig med mitt. Jag hoppas, att du och
din hustru ska finna, att förfädren menat er väl,
när de byggde för sena tider. Drag in här med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
