Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 1. Den aktivitetspsykologiska bakgrunden - A. Allmänna utvecklingslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Aktivitetspedagogikens teori
barnens gruppbildningar i barnträdgården 1 ha visat en
långsamt växande förmåga hos dessa att hålla ihop med andra barn.
Gruppbildningarna, som äro mycket labila, ske kring en person
i en gemensam lek, men också kring ett föremål, som till en
början kan vara en smörgås eller en ”slickepinne”, senare en
färglåda, en kanariefågel, en bilderbok eller dylikt. Att
tillsammans med andra kunna intressera sig för något gemensamt
objektivt, måste anses som ett bestämt framsteg. En mycket
intressant korrelation visar sig mellan de omnämnda
lekformerna och barnets sociala beteende. I alla dessa lekar kan det
sociala momentet spela en roll. Funktionsleken kan stegras
genom gemensamt utövande (flera barn hoppa tillsammans), och
fiktionsleken socialiseras därigenom, att flera barn slå sig ihop
och fördela rollerna sinsemellan (leka familj och skola). Det
är endast konstruktionsleken, som i sin början avböjer
gruppbildningen, eftersom var och en av de små konstruktörerna är
alltför upptagen av sin egen sysselsättning och ibland blir väl
våldsam, när det gäller att skaffa sig material eller att försvara
det. I stort sett kan alltså en mer eller mindre labil
lekgemenskap uppstå i barnträdgården. K. Reininger har i ett arbete
uppställt 6-åringens typologi i socialt hänseende.” Han
urskiljer: ledare, maktlystna, hjälpare, moderliga, sällskapliga
genomsnittstyper och socialt framgångslösa typer. Han
konstaterar de första varaktiga grupperna och ser deras motiv. Redan
nu kunna gemensamma, om ock mycket skiftande intressen
sammanhålla dem. Ledarepersonligheter finnas knappast ännu, men,
såsom redan sagts, många andra mänskliga relationer. Barn i
denna ålder förmå dock inte att själva bilda ett samhälle.
Samme författare hade några år tidigare undersökt 11-åringar
i deras sociala beteende.? Hans båda arbeten äro upplysande
ifråga om de två åldersstadiernas utvecklingsnivå. Medan
nybörjarna bilda tillfälliga grupper och ännu inte kunna
sammansluta sig i enheter, så förmå 11-åringarna skapa ett
gemenskapsliv med skiftande relationer och allt fastare struktur.
1 S. Wislitzky, Beobachtungen über das soziale Verhalten im
Kindergarten. Zeitschrift för Psychologie, 107. 1928.
2 K. Reininger, Das soziale Verhalten von Schulneulingen. Wiener
Arbeiten zur pädagogischen Psychologie, Heft 7. 1929.
3 K. Reininger, Uber soziale Verhaltungsweisen in der Vorpubertät.
Wiener Arbeiten zur pädagogischen Psychologie, Heft 2. 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
