Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Aktivitetspedagogikens teori - 3. Aktivitetspedagogikens framtid - C. Den syntetiska aktivitetspedagogikens framtid i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktivitetspedagogikens framtid 91
mån fått vika för det psykologiska momentet.12
”Individualisering” i egentlig mening förutsätter nämligen en noggrann
kännedom om varje särskilt barns egenart, dock inte endast för att
anpassa sig efter den lite då och då, utan framför allt för att
ge barnet medel till dess egen förkovran. Men märk väl: i
samma ögonblick som detta senare sker, har pedagogen faktiskt .
gått ännu ett steg vidare och kommit in på
personlighetsprincipen. På detta sätt öppnar sig för läraren undan för undan
pedagogikens hela psykologiska problematik. Därest han är fullt
konsekvent, kommer således hans tänkande att ställas inför
samtliga de principer, som här tidigare omnämnts, eftersom
den ena organiskt leder fram till den andra.
Innan vi våga ställa något horoskop för Nordens
aktivitetspedagogik, böra vi än en gång belysa det här sagda rent
historiskt. Den tyska s. k. ”arbetsskolan” kan i dag betraktas
såsom en första och ovetenskaplig syntes av en mångfald olika
pedagogiska strävanden. Läsaren erinrar sig den kritik, som
riktades mot densamma.2 Detta oklara namn lånades av
Norden, som emellertid inlade något annat däri.
Aktivitetspedagogiken uppfattades här på sådant sätt, att det fortfarande var
kulturvärdenas (alltså stoffets) princip, som var den
dominerande; men därjämte kom också ”individualiseringens” princip
med in — såsom en begynnande ansats till en psykologiskt
uppfattad fostran. Denna nordiska uppfattning kunde populärt
uttryckas så: man anser, att eleverna borde lära sig så mycket
som möjligt — och helst borde de också alla lära sig ett och
detsamma, ehuru smärre individuella avvikelser likväl tolereras.
Den nordiska reformrörelsens starkt didaktiska karaktär
1 Här några korta uttalanden av kända svenska pedagoger. K. A.
Westling, a. a. Sid. 5: ”Individuell undervisning i livlig samverkan
med klassen.” — N. Helger, N. Stålmarck m. fl., Våra strävanden att
individualisera undervisningen. — Rostadböcker n:r 8. Kalmar 1933.
Sid. 18 f.: ”Man kan icke på samma gång tillgodose barnens
individuella rätt och bibehålla den mekanisering och uniformitet i
skolarbetet, som den omedelbara klassundervisningen förutsätter.” — H.
Haage, Undervisningens individualisering, sedd ur synpunkterna
teknik och resultat, föredrag vid 14:e Nordiska skolmötet 1935.
Mötesberättelsen sid. 462: ”Bakom kravet på individualisering, självständigt
arbete och mera frihet ligger ju bl. a. den psykologiska insikten om att
kunskapen växer sig starkare och djupare, ju mer barnet får tillfälle
att grunda densamma på egna iakttagelser — — —
2 Se sid. 18 och 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
