Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Ett försök till social fostran
båda föreslagit varandra i gr. 5b, men de hade inte
föregående dag önskat varken Arvid eller Algot som
kamrater. Såväl Alf som Johan hade också föreslagits av
Charles i gr. 5c. Charles blev emellertid medlem i nästa
grupp. Här föreligger ett anlag till klyvning i två
grupper med två medlemmar vardera:
Arvid — Algot
samt Alf — Johan.
7. Charles. Leonard och Erling förekommo tillsammans i två av
Leonard, föregående dags grupper, nämligen 6a och 6b.
Sist-Erling, nämnda grupp föreslogs av dem båda. Här förelåg
Bernhard. således en önskan till samarbete. Charles förekom i för-
slagsgrupperna inte samman med någon av dem, som han
nu valde till kamrater. Bernhard, som föreg. dag var
frånvarande, hade då inte nämnts i någon enda grupp.
De beständiga grupperna hade konstituerats. Deras
sammansättning var ojämn såtillvida, att man på det hela taget slutit
sig samman efter begåvning.t De bättre rustade hade lämnat
de svagare åt deras öde. Det var roligare att ha
arbetskamrater, som kunde hålla samma takt och som inte blevo till hinder.
Med klenare kamrater måste man vara beredd att offra tid för
att få dem med sig, man fick med andra ord mera arbete men
sämre resultat. Ur arbetssynpunkt och även socialt sett var
denna gruppering mindre god, men medlemmarna inom varje
grupp voro i stället ganska likställda sinsemellan.? Följden var,
att frestelsen till avskrivning eliminerades i hög grad och att
den svagt rustade inte kände sin oförmåga på samma sätt,
som han skulle ha gjort tillsammans med överlägsna kamrater.
För övrigt betydde det inte så mycket, att de svagare bildade
egna grupper, ty alla hade rätt att söka hjälp även utanför sin
grupp, då så var nödvändigt.
Vi skola nu granska gruppernas sammansättning närmare och jag
ger därför en kort karakteristik av varje enskild medlem.
Gruppledaren nämnes först.
Grupp I. Björn var klassens ”ljus” i alla avseenden och låg främst
även i slöjd, gymnastik och idrott. Han var frimodig, käck
och självsäker samt hade utpräglade ledaranlag och var
därför hela klassens självskrivne ledare. Så småningom
sjönk hans anseende. En av orsakerna därtill var, att han
i sin iver att alltid vara den främste hade ljugit för
kamraterna. I en uppsats beklagade han senare, att
kamraterna förlorat tron på honom, Men även andra tecken tydde
på, att Björn mot slutet av denna period stod inför en
avgörande kris.
1 Detta tyckes vara regel. Jfr Vallinders uppsats, a. a. S. 250.
2 Jfr O. Nilsson, Den nya skolan, I. Sid. 135.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
