Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation - Konflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Ett försök till social fostran
Konflikter.
Vid klassundervisningen äro friktionsmomenten mellan
eleverna i möjligaste mån eliminerade. Sitta barnen ”raka, med
ryggen mot bänkens ryggstöd, händerna vilande på bänken och
med blicken riktad rakt framåt på läraren”, såsom det ägnar
och anstår den, som blott skall vara en uppmärksam åhörare,
så äro de isolerade från omgivningen och mottaga intryck
endast från katedern. Så idealiskt blev det väl blott i vissa
lyckliga ögonblick, men målet för ”skoldisciplinen” var dock detta
idealiska tillstånd. Visst hade klassundervisningen också sina
goda sidor, men den medgav intet utrymme för ett socialt liv
under lektionerna. Det fria samarbetet har å andra sidan sina
olägenheter: i samma mån som det sociala livet blomstrar, ökas
friktionsmomenten. De äro långt ifrån önskade, men man kan
inte alltid åsätta dem stämpeln ”av ondo” heller. Även
friktionerna och konflikterna kunna vara socialt fostrande, ty den
obehagliga stämning de föra med sig tvingar eleverna att
undvika dem genom att taga nödig hänsyn till andra och att
respektera andras rätt. Så slipas sådana individuella
egendomligheter, som betyda ett minus i socialt avseende, bort under
försöken att fylla de krav, som kamratlivet och det effektiva
samarbetet ställa. Man måste låta det tillfälliga och mindre viktiga
träda tillbaka för det gemensamma och värdefulla. Såväl
lärarens som elevernas roller bli svårare i den mån det sociala
livet är rikt och vitalt. Det är för läraren en rätt delikat uppgift
att vara förlikningsman eller skiljedomare vid eventuella
tvister. Även om eleverna i allmänhet få bilägga dem själva, blir
dock läraren den ”högsta instansen”, till vilken man vädjar vid
kritiska tillfällen.
Under försökstiden förekommo ett par konflikter av detta
slag (i grupperna 6 och 3). I grupp 6 började det att gnissla
först. I denna grupp kunde man redan från början ana
kommande stridigheter, emedan gruppen tycktes bestå av två
mindre grupper: Arvid — Johan
och Alf — Algot.
Snart artade det sig till en kris. Spänningen hotade att
omöjliggöra gruppens arbete och den märktes till och med därpå,
att samtliga i gruppen började skriva mycket sämre än förut.
Strävan att gemensamt prestera det bästa möjliga var borta och
därmed gruppens existensberättigande. En dag fick ledaren
stanna för ett samtal. Han fann Algot ”mallig”. Algot ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
