Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - II. Fastare organisation - Grupparbete contra klassundervisning. En jämförelse - III. Sammanfattning, kritik och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammanfattning, kritik och råd 209
framåt mot läraren men ju mindre önskvärda bli sociala
kontakter barnen emellan — de förbjudas. I samma mån som
klassundervisningen blir den förhärskande, i samma mån
uteslutas flera uppfostringsmoment. Ja, vid de extrema formerna
har samlivet eleverna emellan bannlysts till raster och fritid
för att då — mer eller mindre utom räckhåll för lärarens
ledning och kontroll — växa utan ans och vård.
Hittills har man skarpt betonat skillnaden mellan skola och
liv. Gränsdragningen har varit befogad så länge skolan gick
en väg, som löpte åtskilligt vid sidan av livet därutanför.
Genom ”frihet under ansvar”, ett efter sammanlevnadens lagar
reglerat liv i klassen, måste danas medborgare, som ha lärt
bättre för livet än man förr gjorde i skolan. Den fria
undervisningen vill dana människor som äro medvetna inte blott om
sin frihet utan också om det ansvar den medför: ansvar inför
individen själv, inför kamrater och inför uppgiften.
III. Sammanfattning, kritik och råd.
Redan under de första ”fria timmarna” blev det tydligt,
att arbetsresultatet var beroende av gruppernas storlek.
Vilken storlek som var den optimala visste jag emellertid inte, då
de beständiga grupperna bildades. Om det hade blivit tid att
bearbeta det redan samlade materialet, skulle jag inte ha begått
det misstag, som förslaget om grupper på fyra medlemmar
otvivelaktigt var. ”På känn” uppskattade jag medelstorleken
till 3 å 4 medlemmar, men det högsta medelvärdet (i h: IV, se
översikten över gruppernas storlek) var endast 2,75. Om
läraren skulle bestämma antalet medlemmar, hade grupper på
3 varit de lämpligaste.
Ur ett enda försök får man inte draga allmängiltiga
slutsatser, men om andras undersökningar peka åt samma håll, skulle
man väl ha rätt att förmoda en allmän lag. Såvitt jag känner
till föreligger inte någon svensk undersökning av optimala
arbetsgrupper. De som här offentliggjort resultaten av sina
försök med grupparbeten, tyckas allesamman ha givit direktiv om
gruppernas storlek och inte ägnat denna åtgärd någon kritisk
granskning efteråt.
När pojkarna ålades att bilda de stora grupperna, kunde jag
till mitt försvar åberopa psykologen Bähler,! som på grund av
4 K. u. J. did; 233.
14. — Ahktivitetspedagogik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
