Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - III. Sammanfattning, kritik och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammanfattning, kritik och råd 211
32 grupper av 2 medlemmar,
29 2” 3 ”» ;
17 12 » 4 eller flera medlemmar,
3 barn hade isolerat sig.
Lekgrupperna visade alltså en benägenhet att bli större än
grupperna i skolsalen. Barnen i Wislitzkys Kindergarten
bildade väl också relativt stora grupper av den anledningen, att
gruppbildningarna i stor utsträckning voro lekbetonade.
I min nuvarande klass har jag haft tillfälle att göra samma
iakttagelser som Poppe. Pojkarna (tredje klass, 28 till antalet,
genomsnittsålder 10 år) ha nu fått bilda grupper utan någon
föreskrift beträffande storleken. 20 pojkar tillhöra grupper
med 2 eller 3 medlemmar, endast 8 tillhöra grupper med 4
medlemmar. Något mer än 71 Jo av pojkarna i denna klass
föredraga alltså små grupper med 2 eller 3 medlemmar. Ingen
enda grupp överstiger 4.
Ch. Bühler har konstaterat, att barn under 7 år föredraga
grupper med 3 medlemmar, och såväl Poppes som mitt eget
material visa, att barn i åldern 6—13 år föredraga
arbetsgrupper av denna storlek. Hela antalet barn i den huvudgrupp,
som Poppe undersökte, utgjorde mellan 30 och 40, och
sammanlagda antalet elever i mina båda klasser är 56. Samtliga
försök visa alltså ganska enstämmigt, att barn i åldern 3—13
år föredraga grupper på 2 eller 3 medlemmar.
Ur pedagogisk synpunkt är emellertid en annan fråga av
ojämförligt mycket större värde, nämligen: vilken
gruppstorlek är den fördelaktigaste ur prestationssynpunkt. Även på
denna fråga har svaret blivit entydigt.
Sålunda konstaterar E. Mäller;! att grupper med två
medlemmar äro ”vänskapsgrupper”, i vilka den ”spänning” fattas,
som tillföres just genom den tredje medlemmen.!
P. Petersen hade tidigare kommit till samma resultat: ”Den
tredje medlemmen verkar förmedlande, utjämnande,
kompletterande i gruppens liv.”?
Gerda Poppe konstaterar följande: ”Av värde — — — för
grupparbetet är att veta, att grupper med två medlemmar
framför allt karakteriseras genom personliga motiv och i
mindre grad av prestationerna, medan grupper med tre med-
1 E. Köhler, F. Winnefeld u. E. Müller, Studien über die
Rangordnung in einer Untergruppe. (Jena-arbete, opublicerat.)
2 P. Petersen, Jena-Plan. Erster Band. Weimar 1930. Sid. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
