Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - III. Sammanfattning, kritik och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Ett försök till social fostran
lemmar äro prestationsgrupper utan att därför vara
underlägsna i det sociala momentet.”1
Wiese, som bedömer grupperna ur sociologisk synpunkt,
framhåller, att på samma gång som gruppen med tre
medlemmar i likhet med den på två lämnar stort spelrum för det
personliga och individuella, är den i de flesta fall överlägsen den
senare, då det gäller att utveckla själens krafter.?
Beträffande grupper med fyra medlemmar finner Wiese, att
de ha benägenhet att sönderfalla i två mindre grupper på två
medlemmar vardera:? ett faktum, som man ofta hade tillfälle
att verifiera under detta försök med grupparbete.
Såväl den praktiske pedagogen som psykologen och
sociologen äro sålunda ense, att grupper med tre medlemmar äro de
fördelaktigaste såväl ur allmän prestationssynpunkt som ur
sociologisk. Erfarenheten visar, att om barn få bilda grupperna
helt fritt, föredraga de just grupper med tre medlemmar. Det
synes då vara välbetänkt, att inte i oträngt mål ingripa i
gruppernas sammansättning. Endast då samarbetet eller
prestationerna bli otillfredsställande, torde lärarens ingripande i denna
sak vara påkallat, och det kan måhända även då vara skäl att
inte förhasta sig utan ”vänta och se”.
Ledarvalet torde eleverna också kunna svara för själva. Vi
ha ju sett eklatanta bevis på den utomordentliga
personkännedom de därvid lade i dagen. Ett par av de första ledarna voro
visserligen mindre lämpliga, ty pojkarna förstodo ännu inte att
kräva mera än kunskaper och social inställning av ledarna (det
vill på deras språk säga, att ledaren skulle vara en trevlig
kamrat, och så skulle han kunna lämna hjälp, när något blev
svårt att reda upp). Erfarenheten lärde dem, att ledaren
framför allt måste vara plikttrogen och samvetsgrann, om gruppens
prestationer skulle bliva goda. Att de verkligen måste ha
tillämpat en sådan princip synes antagligt genom valet av
Fredrik i grupp 2. Fredrik kunde inte anses fylla något av de först
uppställda kraven, men som ledare blev han i alla fall utmärkt.
En oeftergivlig fordran för att det ”fria arbetet” skall
lyckas, är, att klassen målmedvetet och konsekvent fostras att
genom hjälpsamhet och pliktuppfyllelse göra samarbetet effektivt.
Det är möjligt, att normala barn även utan en dylik påverkan
kunna uppnå aktningsvärda resultat. Men utvecklingen måste
1 E. Köhler, F. Winnefeld u. G. Poppe, a. a.
2 L. von Wiese, Allgem. Soziologie, II, Gebildelehre. München und
Leipzig 1929. Sid, 164 och 165.
3 L. von Wiese, a. a. Sid. 165.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
