Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - III. Sammanfattning, kritik och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Ett försök till social fostran
duellt och utvecklande — ytterligt försvårat. Vid
klassundervisningen kan man, som bekant, rå med ganska stora klasser.
Dessutom blir man vid det fria arbetssättet beroende av en del
faktorer, som inte spela någon som helst roll vid
klassundervisningen. Redan skolsalens möbler inverka i hög grad
befrämjande eller hindrande. Visserligen omöjliggöra väl inte vanliga
skolbänkar ett dylikt arbetssätt, men det innebär dock en
avsevärd fördel att ha lösa bord och stolar i skolsalen på grund av
bekväma kombinationsmöjligheter. Men tillgången på
undervisningsmateriell betyder ändå mera (lämpliga
”bredvidläsningsböcker”, uppslagsböcker, kartor etc.). Möjligheten att
bota vad som brister genom lån från olika håll (skolbibliotek,
folkbibliotek o. s. v.) har sin givna begränsning, och dessutom
står denna utväg inte öppen allestädes. Utgöres
bredvidläsningslitteraturen blott av folkskolans läsebok, äro möjligheterna
att sätta eleverna till ett självständigt arbete synnerligen
beskurna. Men till och med under så ogynnsamma förhållanden
kunna vissa kursmoment bliva intresseområden, som bearbetas
av grupper. I allmänhet är det väl skolor på landsbygden, vilka
lida mest av bristen på materiell. För vissa delar av naturläran
— biologien och geologien — ha dock dessa skolor större
möjligheter än som stå folkskolorna i städerna till buds. Inköpes
laborationsmateriell efter kloka principer, kan man — även för
en relativt ringa penning — erhålla enkel arbetsmateriell
(provrör, glasrör, kautschukslang, korkar etc.), som gör det möjligt
att hopsätta apparater för varje grupp.
Den största svårigheten vid det fria skolarbetet ligger i att
effektivt kontrollera elevernas arbeten. Arbetssättet medför en
oerhörd produktion, men om denna skall bli värdefull, måste
läraren kunna följa den i detaljer. Den kontroll, som eleverna
kunna prestera (av kamraternas arbeten) underlättar inte
lärarens arbete utan har sitt egentliga värde som ett
uppfostringsmoment; den är en övning till opartiskhet och noggrannhet.
Läraren gör klokast i att noga kontrollera elevernas kontroll!
Om han skall kunna övertyga eleverna om värdet av ett
plikttroget arbete, måste han lassa på sig hela arbetsbördan och
— så långt det är honom möjligt — följa varje elevs arbete i
detalj. Här är nog ”det fria arbetets” svaga punkt. Tack vare
uniformiteten vid klassundervisningen reduceras
kontrollarbetet där — och dessutom upptages en god del av barnens tid
med att de sitta som åhörare, och när läraren slutar en sådan
lektion, är han ledig. Vid det fria arbetssättet överhopa barnen
honom med massor av producerade små ”verk”, som han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
