Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Två psykologiska undersökningar i den pedagogiska situationen - 2. Ett försök till social fostran av en klass. Av Karl Falk - III. Sammanfattning, kritik och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammanfattning, kritik och råd 217
ta del av. Kontrollen blir alltså mycket mera betungande, och
den blir samtidigt mera ofrånkomlig. Brister det i kontroll,
urartar det ”fria arbetet” och blir självsvåld och hafs.
En synpunkt, som också måste tagas med i räkningen, är att
den fria undervisningen ställer sig dyrare. Arbetssättet
förutsätter — som förut påpekats — relativt små klasser och det
kräver för att konsekvent genomföras en mycket god tillgång
på arbetsmaterial av olika slag.
I syfte att spara tid för den, som skulle vilja göra ett försök med
”fritt skolarbete” lämnas här några anvisningar för hur man kan gå
till väga till en början.
För det första bör då varnas för att huvudstupa kasta sig in i
tillämpningen av detta nya. En oförmedlad övergång medför
otvivelaktigt ett misslyckande. Sedan är läraren kanske färdig att
underkänna själva arbetssättet och kastar allt överbord såsom varande
”odugligt”. Övergången bör i stället väl förberedas. Att börja med
kan det räcka med en försökstimme i veckan t. ex. Under denna
timme gör läraren noggranna anteckningar om allt, som
försiggår i klassrummet. Anteckningarna skrivas helst som
minutprotokoll. D. v. s. minut efter minut antecknas vad som sker, och tiden
sättes ut t. ex.: 10:— ... 10:1 ... Anteckna A) elevernas sociala
beteende (vilka som event. begära hjälp av kamrater, vilka som ge
hjälp, vilka som avvisa de hjälpsökande — och varför de möjligen
göra det; beror det på att de själva äro upptagna med något arbete
och inte vilja bli störda, eller på, att de själva inte kunna hjälpa eller
beror det på andra orsaker såsom ovänskap, olust att hjälpa fram
kamraten etc.)? 1 B) Vad syssla de olika eleverna med (leka, sitta
drömmande och overksamma, sitta tveksamma, driva omkring i
salen, störa de närmaste sittande, kopiera grannarnas arbeten avskriva
en uppsats i någon bok, sätta i gång med en självständig uppgift
o. s. v.). Tag före nästa ”försökstimme” en stund för ett samtal
om den första försökstimmen. Eleverna få tala om, vad de gjort
och hur de gått till väga; de få tänka efter, om man kunde arbetat
mera ändamålsenligt. Kamraterna få även de yttra sig och säga sin
mening om hur arbetet borde ha utförts. Läraren ställer det så, att
man kommer in på syftet med arbetssättet. Efter denna
förberedelse (uppfostringssituation) följer en ny försökstimme. Nu iakttager
läraren noga, om eleverna tillgodogöra sig den ökade insikt i
arbetssättet, som förberedelsen bör ha givit dem. Efter det andra försöket
följer en ny diskussion om erfarenheterna — lagd på samma sätt som
den föregående, men man tar fasta på vad som berodde på
förbiseende av vad man överenskommit tidigare. På detta sätt söker man
bygga vidare och att förebygga misstag vid följande försök. Så ger
varje försökstimme stoff att reda ut vid diskussionerna. Och dessa
diskussioner skola i sin tur förbereda nästa försök, så att detta i alla
1 Det är naturligtvis inte möjligt att utan vidare avgöra en hel del
sådana saker, men genom att ständigt och noggrant iakttaga
eleverna och genom att föra noggranna anteckningar över iakttagelserna
blir det dock möjligt för läraren att rätt väl förstå en del av
elevernas motiv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
