Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta upprepades åtskilliga gånger. Tiken
försökte på sitt uttrycksfulla sätt att gång efter annan
öfvertyga gumsen om sitt vänskapliga sinnelag. Och
lika många gånger stötte gumsen henne hjärtlöst
ifrån sig.
Till sist blefvo de båda sittande med den spända
linan emellan sig, medan snickarn och jag skrattade,
så att vi kunde remna.
Då reste gumsen sig upp med en min, som
om han fattat ett beslut. Han vände sig om och
fick syn på en grind, som stod öppen.
Det var ett ögonblicks verk. Med styrkan af
ett lokomotiv satte han i bortåt grinden, så att min
hund vid den första stöten kastades på rygg. I
början släpade han efter, hvilket något fördröjde
gumsens hastighet. Men när hon märkte, att ett
fortsatt åkande på rygg skulle medfört ögonskenlig
lifsfara, kom hon med ett konstbesynnerligt hopp på
benen igen, lika hastigt som hon förut kommit
omkull, och började gno efter gumsen af alla krafter.
Jag vet inte, hvad de båda djuren tänkte att
uppnå genom detta fåniga springande. Förmodligen
tänkte gumsen strypa min hund för att sedan få
hånsparka hans döda mull. Men jag vill dö på, att
min hund sprang bara för att rädda lifvet.
Om det gick fort? Hvarken snickaren eller jag
kunde begripa, hvart de tagit vägen. Så fort hade
de rukit in emellan träden.
Vi sprungo naturligtvis efter dem. Men vi voro
allvarsamma. Han var rädd om gumsen, och jag var
rädd om både hunden och gumsen.
Vi behöfde inte springa långt, förrän vi träffade
på djuren. De stodo på hvar sin sida om en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
