Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fårkött på mina smörgåsar för att visa, att jag inte
tröttnat på det. Men jag beslöt att inte tappa
modet. Efter frukosten ville jag försöka det andra
medlet.
Jag fick med mig min värd, en snickare, som
rådde om den ena af gumsarna, och vi kopplade
ihop djuren. D. v. s. vi satte ett halsband på
gumsen och ett på hunden. Därefter förenade vi
halsbanden medelst två sammanfogade koppelkedjor,
hvarpå vi drogo oss undan för att afbida resultatet.
Min hund gick försiktigt så långt bort, som den
förmedlande länken tillät honom. Där satte han sig
ned, och sedan han kastat en förebrående blick på
mig, började han med intresse iakttaga gumsens
åtgöranden.
Jag har aldrig hvarken förr eller senare sett ett
fyrbent får sätta sig. Men snickarens gumse gjorde
det. Han satte sig midt emot min hund och
försökte att hålla linan så sträckt som möjligt.
När tiken setat still en stund, började hon sakta
vifta på svansen. Detta gjorde icke det ringaste
intryck på gumsen. Hon viftade en gång till och
gick ett par steg närmare. Gumsen såg tankfull,
men tillika orolig ut och böjde endast på hufvudet.
Detta ansåg förmodligen min hund innebära något
slags tecken till hemligt förstånd dem emellan,
hvarför hon, viftande med svansen och ifrigt vädrande,
gick ända fram till den sittande gumsen. I det
samma hördes en smäll, som om två klappträn slagit
tillsammans, och omedelbart därefter såg jag min
hund med tårar i ögonen sitta så långt bort från
gumsen, som kedjan utan att strypa henne ville
tillåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
