- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
174

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blomsterbordet med dess urval af orangeriets praktexemplar
vid det venstra fönstret. Här gjordes musik, och
samtalet hade flutit fritt och lätt, man hade snuddat
vid dagens frågor, afhandlat nyheterna om teater
och literatur, och mer än en gång hade en af
landets framstående författare eller konstnärer hvilat ut
på herrgården under någon af sommarmånaderna och
då altid utgjort medelpunkten i den utsökta kretsen.
Men nu var alt detta förbi, och af de dagar, som
kommo, skulle de lyckliga bli lätta att räkna.

Alt var emellertid nu i ordning. Den följande
dagen skulle makarne flytta in till Stockholm, som
låg fyra mil därifrån, flytta in för att bo där, inte
bara öfver vintern, utan också om somrarna, och
nu icke längre i den eleganta våning, de förr hade
bebott, utan i tre små rum i närheten af Karlberg
och med utsigt till en liten, liksom bortglömd
trädgård.

Brukspatronen var en lång, mager man med
skarpa, något barska drag, en viss häftighet i alla
sina rörelser, men med ett vänligt och godt uttryck
i sina ögon. Näsan var lång, ögonbrynen buskiga,
den grå, glatt kammade peruken gick nästan
omärkligt öfver i det tunna hvita håret, halsen var
påfallande lång och senfull, munnen stor och med ett
vänligt leende. Hakan och öfverläppen voro altid
väl rakade, och kinderna buro korta polissonger, som
gingo i ett med krokarna på peruken. Han gick,
äfven när han var ensam, omsorgsfullt klädd och
bar en sirligt bunden långhalsduk med breda ändar
omkring den uppstående kragen.

Den gamla frun var liten och böjd af år, med
ett energiskt utseende, skarpa, små ögon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigilif/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free