- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
175

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovanligt fint formade lemmar. Man kunde se på de ännu
ungdomliga dragen, att hon hade varit vacker, fastän
munnen nu var infallen och kinderna fulla af rynkor.

Det var en oktoberafton. De gamla följdes
åt ned öfver terrassen till den lilla bäcken, som flöt
igenom dalen, hvilken låg nedanför boningshuset, och
där en gammal stenbro slog väg öfver till backen,
som ledde upp till orangeriet. På bron stannade
de och sågo ned i det rinnande vattnet och in emellan
det mörkgröna hvalf af alar, som växte på båda
sidor om bäcken.

Solen hade just gått ned. Himlen var mörk,
men klar med matta stjärnor, luften fuktig och kylig,
och öfver parken höjde sig en lätt grå dimma
endast ett par tum öfver marken. Hösträgnet hade
kommit vattnet i bäcken att växa, den flöt med
raskare fart öfver de glatt slipade kiselstenarna,
hoppade upp på de större, kastades tillbaka igen och
ilade högt upp mot bräddarna, spolande bort
sanden mellan alarnes rötter. Träden böjde sina blanka,
klibbiga blad och spröda grenar ned öfver vattnet.
Det hade bildat sig nästan som ett tält öfver bäcken,
och i 40 år hade de gamle gifvit akt på, hur
träden beständigt växte alt närmare och närmare intill
hvarandra och gladt sig däråt.

Grosshandlar’n tog sin hustrus hand.

»Kan du förlåta mig», sade han, »att jag har
ödelagt icke blott mitt eget, men också det som
var ditt?»

Olyckan har gifvit anledning till häftiga scener
mellan man och hustru. Det var sant, hvad han
här sade; brukspatronen kunde icke dölja för sig
själf, att han hade varit oförsigtig, och att han icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigilif/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free