Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
på hans panna och patetiskt frågade honom, om
han slagit ibjäl sig.
+Skräm icke mamma — jag är alldeles bra,
Stjelpte jag, säg?" frågade han derefter, i det
han oroligt betraktade sin velociped, mycket
mer bekymrad för de skador den lidit, än för
sina egna.
"Jag trodde just att du skulle skada dig
med den der otäcka maskinen. Bry dig nu icke
om den, men kom hem, ty ditt hufvud blöder
förskräckligt, och alla menniskor se på oss
hviskade Polly, i det hon försökte knyta sin
lilla näsduk öfver det stygga såret. 4
"Nå, så kom då. Katten! Så underligt mitt
hufvud käns! Var så god och stöd mig. Lit
bli att tjuta, Maud, och kom hem. Tag du ma:
skinen, Paddy, så skall du få betalt." Under
det han sade detta, reste sig Tom småningom,
och stödd mot Pollys axel utdelade han sina
befallningar, och processionen satte sig i gång.
Först den stora hunden, som emellanåt vände
sig om och skällde på dem, derpå den besked-
lige irländaren, som rullade "det djefvulstyget";
som han vanyvördigt kallade den afgudade velo-
cipeden; derefter den sårade hjelten, stödd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
