Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
BLAND BRÄNNINGAR. 159
¡S’t
än de skummande vågorna som vräkte mot far-
kosten. Då och då kom en hög sjö och sköljde
öfver mig. Det lifvade mig ännu mer. Aldrig
iörr hade jag så fullt känt frihetens behag.
Corneliusson, som ett ögonblick skådat akter
om oss, yttrade, att det såge ut, som skulle Ran
ämna sig åt samma håll som vi.
Det gjorde mig orolig. Skulle jag kanske
icke iå vara i fred ens på hafvet?
»Om vi skulle släppa ut ett ref, Cornelius-
son?» frågade jag och stirrade akter ut, där jag
tydligt såg huru Ran vann på oss.
Men Corneliusson skrattade åt mig som ej
såg, att icke något ref vore intaget. Därpå lade
han bussen öfver på andra sidan i mun, sneglade
uppåt vimpeln och hvisslade en stump. Vi seg-
lade, så att skummet yrde om oss och vinden
tjöt i tacklingen. Det är ett slags musik, som
jag finner ganska uppfriskande, i och för sig
kanske icke harmoniskt behaglig, men som kan
lifva upp en dåsig människosjäl och öfverrösta
alla dumma intryck och tråkiga hågkomster som
vi släpa med oss från civilisationens salonger.
Sjön gick alt högre. Här och där tumlade några
delfiner högt öfver vågen, och solen blänkte till
på deras krumma, feta ryggrader. Måsarne kret-
sade högt öfver oss.
Långt ute mötte vi en roddbåt, i hvilken
två kvinnor med stor möda med årorna brottades
I
■
¡
i
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
