Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 BLAND BRÄNNINGAR.
nes tårfylda ögon voro vackrare än någonsin.
»Men vi ha ingen båt!»
Det öfverraskade mig något, att hon tänkte
mer på båten än på fadern, men det var väl
ganska naturligt. Båten var deras bästa egen-
dom och hade tagits från dem af det grymma
hafvet.
Nu kom Bengta, lade sin arm om Jakobinas
smärta lif och utropade skrattande:
»Kära hjärtandes, inte skall du gråta, när
du inte vet, om det verkligen var Goda Hoppet
som gick åt i bränningarna!»
Jakobina rodnade, täckte ögonen med han-
den och skyndade ut. Jag viste ej hvad jag
skulle tro samt tänkte också lemna styrmans-
huset, då dörren å nyo gick upp.
»Se, far är här», sade Bengta förvånad, men
teg hastigt och neg på sitt knapphändiga sätt,
då hon märkte, att fadern hade främmande
med sig.
Jag såg hr Paddysons glesa, oerhördt långa
kindskägg som flaxade för luftdraget, under det
hans grå- och rödrutiga rockärmar svängde fram
och till baka i dörröppningen, troligtvis för att
göra några mycket artiga rörelser.
»Var så god och stig på, min nådiga frö-
ken!» ljöd hr Paddysons läspande röst.
Det var, gud hjälpe mig, hr Herlefsson med
fru och fröken Agda, hvilka jämte den fjäsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
