Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röda fanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RODA FANAN. 223
Han betraktade mig med misstänksamma
blickar, och ögonen voro onekligen ganska eldiga.
Det tycktes riktigt brinna i det bleka och af-
tärda ansigtet,
Annu en gång höjde han sitt vapen för att
drifva undan mig, men han häjdade sig och såg
på mig med mindre obehagliga ögon. Det
tycktes som han till och med gjorde ett försök
att le, och det tog sig besynnerligt ut på det af-
tärda ansigtet, där nöden syntes hafva gått i
förbund med svärmeriet och stält till en otäck
förödelse.
»Ni här?» sade han.
Jag stirrade på honom. Kände han mig?
Jag kunde icke erinra mig förut hafva sett
denne magerman i den dåliga ylleblusen och med
de brinnande blickarne.
»Har ni glömt frukthandlaren i Rue Carnot?»
sporde han.
»Ah, fader Moreau!» utropade jag, ehuru
jag ännu icke var rätt säker på, om kommunar-
den vore den åsyftade personen.
Det var dock han. Men huru förändrad pä
fem år! Då jag flyttade från Paris, var »fader
Moreau», som han allmänt kallades i kvarteret,
ännu en kraftig man, rödlätt och stark, något fet-
lagd, med frodigt hår och skägg utan många gråa
strån, gladlynt, arbetsam, en småhandlande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
