22 ALLIANSER MELLAN ARBETARE OCH ARBETSGIFVARE. - gjorda öfverenskommelserna, icke förmås att sträjka de togo det säkra för det osäkra och deras arbetsgifvare kunde då naturligtvis utan vidare fortsätta med sin affär. Det visar sig alltså, att äfven arbetarnas fackförening icke längre hade den makt öfver sina medlemmar, som mr Smith påräknat, och detta åter står utan tvifvel i samband med, att i följd af den minskade afsättningen antalet arbetare inom yrket hade blifvit öfverflödigt stort. Till den viktiga lärdom, som häraf kan dragas, skall jag i det följande återkomma. 6. Kan alliansernas idé tillämpas äfven hos oss? Trots denna mer eller mindre tillfälliga motgång, synes det mig, så vidt en utanför stående kan bedöma dessa saker, som om grundtanken i de af mr Smith planlagda och igångsatta organisationerna vore riktig och sund och förtjänt af att med de modifikationer, som olika förhållanden kunna göra nödvändiga, vinna tillämpning äfven hos oss. Visserligen finner man snart vid genomläsandet af hans egna, lifligt och inträssant skrifna broschyrer, att han snarare varit ledd af affärsmannens sunda instinkt eller blick för det praktiskt utförbara och på samma gång äfven af en stark känsla af social rättvisa, än af teoretiskt oanfäktbara nationalekonomiska grundtankar. Men det hindrar icke att den vägledande principen, den nämligen, att organisation är att föredraga framför anarki, och att den mäst fulländade organisation är den, som innesluter både arbetare och arbetsgifvare inom samma yrke, i och för sig är fullt riktig. Att dylika anordningar skulle strida mot arbetarnas sanna inträsse lär icke med fog kunna påstås, utom försåvidt man tror, att arbetarna genom att sluta förbund med arbetsgifvarna skulle förlamas i striden för sina allmänna klassinträssen. En sådan åsikt är visserligen vanlig, äfven bland arbetarna själfva. I en diskussion öfver detta ämne i Studentersamfundet i Köbenhavn, där såväl arbetare som arbetsgifvare voro närvarande, anmärktes från de förras sida, att dylika organisationer skulle