Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Profetpoesiens former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tack vare detta utvecklade sig dessa “heliga dårar“ icke
blott till stora skalder, utan ock till bärare av den antika
världens ädlaste, mest sublima tankar.
De äldsta profeterna före Amos voro framför allt dylika
politiska extatiker, och hos dem vänder därför beduintidens
barbariska oförsonlighet tillbaka. Gripen Baals profeter
— utropar Elia, — “och låten ingen av dem komma undan.
Och de grepo dem, och Elia förde dem ned till bäcken
Kison och slaktade dem där“. Denna politiska innebörd
bevarar profetrörelsen, mer eller mindre, under hela den följande
tiden. Men det är icke blott denna nationella exklusivitet,
som här kommer fram, utan också vissa högre tendenser.
Ökentidens Jahve hade blott varit en stamgud, och hans
intressen hade alltid sammanfallit med stammens. Man
hade då vårdat sig om guden blott ur den synpunkten,
att han var folket till hjälp. Men redan profetlegendernas
nebiim stå på ett högre plan och intressera sig i främsta
rummet för Jahve själv, först i det andra för folkets lycka,
och redan hos dem börjar Jahve komma i en viss
motsättning till Israel, erhålla en av folket oberoende existens,
få intressen, som stå mot och över stammens timliga
fördelar. Det var denna, ännu blott dunkelt kända
uppfattning, som sedan utvecklades till allt större och större renhet.
Detta skedde först genom skriftprofeterna. De äldsta
nebiim, som träda oss till mötes i profetlegenderna, voro
politiska agitatorer, men tyckas knappt hava varit några
skalder, och den rörelse, som de vid 800-talets mitt satt
i gång, synes tämligen snart hava sinat ut. Men plötsligt,
under den kanske lyckligaste tiden i Israel, hördes en
olycksbådande stämma, en stämma, som ljöd liksom ett
korpskri, bådande krig och nederlag, straff, fångenskap och
skövling. Det var Amos från Tekoa, den förste
skriftprofeten, som nu — omkring 760 f. Kr. — uppträdde, och
med honom inleddes de stora profetiska skaldernas tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
