Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Amos, Hosea, Jesaia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför på hans bud. Det är han, som bestämt, att
Judafolkets synder skola straffas med statens undergång och
folkets landsflykt, och den assyriska makten är blott
verktyget i hans hand. Det är således Jahve ensam, ej
assyrerna, som bestämmer, när det dödande slaget till sist skall
komma. Någon anledning att frukta för dem finnes icke,
ty mot Jahves vilja mäkta de intet, och lika litet tjänar det
till att hoppas något av ett förbund med främmande,
mäktiga folk, ty mot Jahves en gång fattade beslut båta inga
jordiska vapen.
I praktiken var Jesaia således närmast försvarsnihilist,
och i en av sina poetiskt mest fulländade dikter uppträdde
han emot alliansen med Egypten och Etiopien, av vilken
man hoppades räddning undan den assyriska övermakten.
Hör — börjar denna dikt —
Hör! Ett brusande av många folk; det brusar såsom havet brusar!
Ett dån av folkslag, likt dånet av väldiga vatten.
Men han näpser dem, och de fly bort i fjärran,
De bortjagas såsom agnar på bergen för vinden, såsom virvlande stoft för vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
