Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Jeremia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den nya profetiska dekalogen är däremot uteslutande moralisk,
och endast två bud avse i viss mån kulten — förbudet
även mot efoder, på vilka ännu Hosea ej hade stött sig,
och budet att helga sabbaten. Men synpunkten är ej så
mycket den, att sabbaten i sig själv är heligare än andra
dagar, utan den, att den skulle vara en vilodag för arbetaren
och trälen, och syftet var att förvandla sabbaten från de
rikes och fries festdag till ett avbrott i den fattiges tunga
möda.
Detta arbete blev antagligen ej känt utanför en krets av
författarens likasinnade vänner, men flera avskrifter tyckas
hava cirkulerat bland dessa och på vanligt sätt försetts med
tillägg och ändringar allt efter ägarens egen smak och
läggning. En bland dessa ägare var antagligen, ehuru han
omfattade profetpartiets åsikter, präst i Jerusalemstemplet
och var såsom sådan, liksom Hosea, särskilt intresserad för
en ren, israelitisk kult. I följd därav infogade han i sin
handskrift en mängd reformkrav rörande kulten, av vilka
särskilt ett blev av stor betydelse: kravet på kultens
centralisation i Jerusalem och på avskaffandet av de många
offeraltaren i landsorten.
Denna yngre bearbetning av Förbundsboken,
“Urdeuteronomium“ (femte Moseboken kap. 12—26), tyckes under den
långa reaktionsperioden hava dolts i templet, och där blev
handskriften under konung Josias regering, år 621, vid en
reparation återfunnen. Fyndet gjorde ett oerhört uppseende,
och den nyupptäckta “lagen“ blev högtidligen upphöjd till
rikslag. Att detta kunde ske, berodde tydligen på den
politiska situationen. Det assyriska väldet knakade i sina
fogar, profeterna, politikens stormsvalor, läto åter höra sina
röster, frihetsbegäret och främlingshatet hade flammat upp,
och inom kort sökte man med vapen i hand återvinna det
förlorade oberoendet. En återgång till vad man trodde
vara gammalisraelitisk sed måste således bliva
nationalpartiets lösen, och fordringarna på en ren och oblandad
Jahve-kult måste nu väcka en särskilt stark anklang. Utan
detta politiska läge hade reformen säkerligen ej kunnat
genomföras.
Men få beslut i Israels historia hava varit mera
ödesdigra. Å den ena sidan fastslogs härmed de profetiska
idéernas seger, men å den andra betecknar lagen dock den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
