Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Jeremia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjande reaktionen mot profetismen. Till en del berodde
detta på deuteronomiums brist på enhet. Förbundsboken hade
rent profetiskt predikat en etisk monoteism, och i följd därav
hade författaren föga intresserat sig för kulten, annat än
för så vitt det gällde avskaffandet av de hedniska sedvänjor,
som stredo mot denna bildlösa, etiska religion. Men i de
yngre bearbetningarna hade nya kultlagar kommit till, och
dessa sanktionerades av det religiösa framstegspartiet. Man
kan t. o. m. säga, att kulten genom dess centralisation till
Jerusalem erhöll en ökad betydelse mot förr. Men en dylik
kult-religion står i själva verket i en bestämd motsats till
profetismen. Ehuru befriad från de värsta kanaanitiska
utväxterna var den dock en offerreligion, och utvecklingen
visade, att det var de lägre tendenserna i lagen, som avgingo
med seger: lydnad mot kultbuden blev framför allt tecknet
på en rätt israelit. I själva verket hade man fått en
papperspåve i stället för det levande ordet, skriftlärde lagtolkar i
stället för profeter. Det blev också mellan dessa båda
makter, som striden hädanefter kom att stå.
En typ för den nyvaknade chauvinismen under denna
tid är Nahum, en verkligt betydande skald. Men
undersöker man tankeinnehållet i hans passionerade stridsdikt
mot Assyrien, finner man lätt, att det är den lägre sidan
hos profetismen, som här kommer fram: främlingshatet och
den nationella förhävelsen. Israel sitter inne med all rätt,
och skaldens hjärta sväller av fosterländsk hänförelse, då
han i sin fantasi målar det hatade Nineves fall. Det är
Deborahymnen, som här går igen, och samtidigt höra vi
förspelet till den fanatiska nationalism, som till sist bröt
ut i de blodiga fariseiska upproren mot romarne. Endast
en enda man vågade uppträda mot denna folkopinion —
den store enslingen Jeremia, den djupaste och ädlaste av
det Gamla Testamentets alla personligheter.
Hans tid var en period för väldiga politiska omvälvningar,
och dessa spegla sig ock i hans dikter. 626 f. K., då han
ännu blott var en helt ung man, bröt en om hunnerna
påminnande folkflod fram över främre Asien, skyternas
barbarskaror, som härjade och skövlade alla de trakter,
genom vilka deras ryttarhopar drogo fram. Från sina
klippnästen uppe i de judiska bergen sågo israeliterna, huru
de på tåget mot Egypten utbredde sig över kustlandet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
