Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Deuterojesaia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lidandets dagar — Jahve skulle dock till sist frälsa sitt
hårt prövade folk och giva det hämnd på förföljarne.
Till sist tycktes verkligen dessa förhoppningar gå i
uppfyllelse. 539 erövrade Kyros Babel, och det persiska väldet
trädde i stället för det babyloniska. Men perserna — som
ju voro av indoeuropeisk stam — voro inga religiösa
fanatiker som de semitiska babylonierna, och Kyros började sin
regering över de förtryckta vasallstaterna med ett slags
toleransedikt; en bland hans första befallningar avsåg
Jerusalemstemplets återuppbyggande och de heliga kärlens
återställande. Efter några år erhöll Juda även en särskild
ståthållare, en ättling av den gamla konungastammen.
Olycksnatten tycktes således närma sig sitt slut, och det är denna
hoppfulla stämning, som bildar bakgrunden till de dikter,
som vid denna tid — omkring 538 — skrevos av Israels
siste store profet, den namnlöse, antagligen galileiske skald,
som kallats Deuterojesaia, därför att hans dikter finnas
infogade i den stora Jesaiaboken. Till hela sin anda skiljer
han sig från föregångarne. Dessa hade alla förkunnat hårda
straffdomar över Israels ohörsamma folk. Men tiden hade
ändrats, och det, som nu behövdes, var en skald, som
kunde skänka det olycksprövade folket hoppets
handlingskraft och sätta stål i dess utmattade nerver. En sådan
skald var Deuterojesaia, Israels största optimist, liksom
Jeremia varit dess största pessimist.
Mer än någon annan av Israels profeter är Deuterojesaia
i främsta rummet skald. Bilderna, skimrande och glödande
såsom österlandets egen natur, strömma över honom, men —
såsom man anmärkt — “det är luft mellan honom och
tingen“. Allt är fantasi, en fantasi, mättad av orientens
färgprakt, men i grunden äro hans profetior ej visioner, utan
snarast hörselförnimmelser. En kör av osynliga väsen talar
till honom, och det är deras stämmor, han tror sig återgiva.
Men han är icke blott skald. I hans dikter bryter ock
en stor och ny tanke fram, som förut endast varit dunkelt
antydd. Hos Jesaia hade väl den gamla stamguden
förvandlats till en världsgud, men även såsom sådan hade hans
intressen blott omfattat Israel: de andra folken ägde
betydelse endast såsom medel att straffa egendomsfolket. Den
förste, som såg frågan från en mera bred, universell
synpunkt, var Deuterojesaia. Jahves syfte med sin världsstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
