Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den israelitiska litteraturen före hellenismen
- Den profetiska tiden
- Jeremia
- Deuterojesaia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty se, jag gör dig i dag till en fast borg och en kopparmur mot hela landet.
Om de än strida mot dig, skola de ej bliva dig övermäktige,
Ty jag är med dig och vill hjälpa dig.“
Innerligheten av den känsla, som förenade Jeremia med
Jahve, röjer sig kanske starkast i den egendomliga
platonism före Platon, som kommer fram i diktens början: Jahve
har känt honom, redan innan han danade honom i
moderlivet.
Dikter sådana som denna beteckna en vändpunkt i
gudsuppfattningens historia. Jahve förblev väl även för Jeremia
Israels gud, såsom han hittills varit, men han har därjämte
blivit något annat och mera: han har blivit Jeremias, den
enskildes gud, som lever i denne, som rannsakar hans hjärta
och är hans tillflykt i olyckans ögonblick. Denne Jahve
är icke längre densamme som den gamle stamguden, vilken
blott bekymrat sig om Israel och icke stått i något
förhållande till den enskilde. Hos Jeremia, världsmärtans
första tolk, har han ock blivit individens gud. Och i
denna subjektivism fann den gammaltestamentliga profetismen
sitt högsta uttryck — den grund, på vilken kristendomen
sedan byggde.
DEUTEROJESAIA
Genom Jerusalems fall spriddes invånarne åt alla håll.
En del deporterades 597, 586 och 581 f. K. till Babylon,
en annan skara flydde till Egypten, åter andra räddade sig
till de fenikiska och filisteiska städerna. Endast den
fattigaste delen av judafolket stannade kvar i hemlandet, pinat
och plågat av grannstammarna. Trälar — heter det i en
dikt från denna tid — råda över oss, vattnet, som tillhör
oss, måste vi köpa för penningar, vår egen ved få vi
betala, med fara för vårt liv bärga vi vårt bröd undan
ökenrövarnes svärd, våra kvinnor skändas, våra ynglingar
förrätta trältjänst och våra gossar digna under vedbördorna,
strängaspelet är tyst och dansvisan har förvandlats i
sorgesång.
Men den starka judiska nationalismen kunde ej ens av
dessa olyckor kuvas. Snarare växte den starkare under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0060.html
