Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Lagjudendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänat “Baal“, offrat på höjderna o. s. v. Följden hade
alltid blivit ett nederlag eller en annan olycka, och den
riktiga eller oriktiga kulten blev därför för denna
historieuppfattning den axel, kring vilken Israels hela historia
vridit sig. Men detta var ju blott en tillämpning av
Hesekiels teorier.
Den, som mest följdriktigt drog ut denna slutsats och
förvandlade det israelitiska folkets historia till den israelitiska
kultens historia, var den okände författaren till det arbete,
som man kallat prästkodexen, utan tvivel en man, som stått
Hesekiel nära. Liksom Jahvisten börjar även han med
urtidssagorna, men alla dessa anföras med en bestämd
tendens — så redan den första sagan, skapelsesagan, som
berättas för att inskärpa sabbatens helgd. Gud — säger
han — “välsignade den sjunde dagen och helgade den,
därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk“.
Men för att få fram detta resultat nödgas författaren till
den sjätte dagen förlägga två skapelseakter: av djuren och
av människorna. Författarens huvudintresse anknyter sig
dock till ett hävdande av det legitima prästerskapets helighet.
Såsom stamfader till detta sätter han en helt ny figur:
Aron, som i hans arbete reser sig över Mosesgestalten.
Såsom en konung inviges han till sitt kall och smörjes med
olja, “och så bliver han helig, han själv såväl som hans
kläder, och likaledes hans söner såväl som hans söners
kläder“ — som man ser en judisk påve före den romerske!
Slutligen sammanarbetades, såsom vi redan sett,
prästkodexen med den deuteronomiska omarbetningen av
Jehovistens krönika, och därmed var pentateuken, “Moselagen“,
färdig.
Med realiserandet av dess program drog det emellertid
om. Genom sitt toleransedikt hade Kyros väl medgivit,
att templet skulle få återuppbyggas. Men arbetet avbröts
och blev först 515 färdigt, och då hade det icke blivit vad
man drömt. Det hade kommit till av en hednakonungs
nåd, den hednavärld, som då skulle störta samman, stod
fastare än någonsin, under det att Juda fortfarande var
en obetydlig, nästan bortglömd provins i det persiska riket,
och landsflyktingarna stannade fortfarande kvar i Babel.
Och till sist: i det nya templet tyckas icke Hesekiels och
prästkodexens stränga kultföreskrifter hava iakttagits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
